Mitt sista inlägg i den här bloggen

Efter en del funderingar så har jag bestämt mig. Bloggen ger mig inte så mycket längre. Och jag har inget att ge...

Den huvudsakliga anledningen till min blogg från början var att jag skulle skriva av mig, sätta ord på tankar och funderingar, dokumentera mina framgångar och viktminskningsresultat. Sen även att dela med mig till mina läsare. Ni har inte varit så många, men det har heller inte varit min strävan. Men besöken har peppat mig och jag vet att genom mina framgånger peppat andra.
Men nu har jag som sagt inget mer att ge.

Min viktresa har nått sitt mål. Jag har nått målvikt och jag har gjort min efterlängtade bukplastik. Som Lisa, en återkommande läsare i min blogg skrev - Grand finale!

Jag skulle kunna skriva en massa babbel o svammel om mitt vardagsliv. Men det vill jag inte här. Det här är min viktblogg. Det finns ju en massa annat babbel i bloggen oxå men idag får jag mitt svammel o babbel-behov tillfredsställt genom andra medier, tex Facebook och Instagram.

Bloggen kommer att få ligga kvar. Mest för min egen skull då jag vill kunna blicka tillbaka. Men kanske kan det oxå inspirera någon som råkar ramla in på sidan...
Möjligen kommer jag rensa ut vissa inlägg.


Tack till er som besökt min blogg, lämnat ett litet avtryck med hejjarop, pepp och beröm. Och till dig som kämpar med vikten. Ge inte upp! Kan jag kan DU!!

Kram Anneli

En månad efter operation

Vad tiden går fort!

Imorgon har det gått en månad sen jag gjorde min bukplastikoperation.
Tyvärr så har det tillkommit lite komplikationer. Jag var förberedd på det, men det är ändå jobbigt när det händer...
För ca nio år sen så opererades jag för navelbråck. Det lades in ett nät för att laga ihop bukväggen precis bredvid naveln. 
Efter operation så bildades det en svart skorpa i naveln och det visade sig vara nekros (vävnadsdöd). Anledningen till detta beror troligen på att kärl har stängts av vid tidigare operation så naveln inte fått tillräcklig syretillförsel. Så en bit av naveln/huden har dött.

Den svarta skorpan har klippts bort och nu ska naveln pysslas om varje dag med tvätt och lite specialförband. Sen är det bara att hoppas att det läker ihop som det ska.
Än så länge är läget under kontroll, men det får inte bli infektion i såret som går ner i nätet för då måste jag troligen opereras igen och nätet tas bort. Fullständigt livrädd för det!! Så håll tummarna för att det går bra nu!!

Men mitt i orosmolnet över min lilla navel så kan jag inte låta bli att vara fullständigt överlycklig över min nya mage! Jag har ingen känsel runt naveln och i nedre delen av buken och runt ärret, magen är svullen och spänner, särskilt kvällstid. Men åååh vilken mage jag har!!

De två sista nätterna har jag sovit utan gördel. Var jättenervös över det innan. Tänk om magen sväller upp som en ballong? Tänk om det händer nått inne i magen när det inte har samma stöd? osv osv...
Men åååh vad skönt det har varit! Lite läskigt är det... Men jag sover så gott nu när inte gördeln spänner och trycker.

Så, det går framåt. Tålamodet kan väl tryta lite ibland. Särskilt när det gäller bristen på träning/motion och att jag har alldeles för mycket tid att slå ihjäl när jag går hemma. Tanken var från början att jag skulle börja jobba på måndag (5v e op), men pga navelstrulet så vill min läkare att jag avvaktar lite. Så tyvärr blir det mer tråktid hemma. Men förhoppningsvis räcker det med några dagar/nån vecka extra.

Nu ska plana ut i soffan en stund o tillbringa lite tid med min nya bästa kompis - Netflix. Från att i princip inte titta på tv alls så är tv:n på konstant här nu...

Glöm inte att hålla tummar för min stackars navel nu!! Den måste helt enkelt bara läka ihop!!

Kram!

Glädjetårar och målsnöre...

Min mage har varit ett stort problem för mig i många år. Verkligen en av de största komplexen på min kropp (jo, jag har fler....).
På senare år har jag lärt mig att till viss del acceptera min kropp. Jag är jag och jag duger precis som jag är. Det är en del av hemligheten till att JAG lyckades med min viktresa. Att ge mig självkänslan tillbaka.
MEN även om jag har kunnat acceptera min mage till viss del, klarade aldrig hela vägen, så var det väldigt väldigt obekväm att ha detta överhäng nerknölat i byxorna, eller för den delen fritt hängande under en sommaklänning. Ett aktivt liv med hopp o skutt eller en joggingrunda var jobbigt eftersom hänget slet o drog. Egentligen så hindrade magen mig mer fysiskt/praktiskt än psykiskt (utseendet). Men jag ljuger om jag säger att jag inte ser fram emot att få köpa ett par riktigt snygga byxor/jeans där jag inte längre behöver stoppa ner nått magfluff, just bara för att det kommer se snyggare ut. Både snyggare och bekvämare.

Men nu har jag sprungit i mål. Jag har klarat min viktresa, hållt min vikt hyfsat under några år och nu tagit sista klivet för att verkligen kunna få leva mitt liv fullt ut - gjort en bukplastik. Givetvis tycker jag att min mage är mycket snyggare nu, även om den är full med tejp o kompresser för tillfället. Det är glädjetårar när jag ser magen, men det innehåller så mycket känslor, så mycket historia, så mycket nutid och så mycket framtid.


Här är magen precis innan jag går in på operation och idag, fyra dagar efter operation.

Glädjetårar och mycket känslor...

Äntligen är jag i mål! Det är stort!

Nu är bukplastiken gjord!

I söndags åkte jag och syrran upp till Stockholm. På kvällen var vi ute o käkade på Vapiano vid Kungsbron. Vilken restaurang!! Jag blev helt kär! Sååå mysigt ställe! Italienskt, pasta, pizza, miljön, atmonsfären.  Man får ett kort när man kommer dit och sen reggar man allt man äter & dricker o sen betalar man i kassan när man går ut. Harni vägarna förbi så prova!!
En riktigt fin kväll dan före dan...

När vi kom hem till vår lånade lägenhet på kvällen tog vi lite förebilder på min mage. Det kan ju vara kul att ha att jämföra med sen...
Sen fick stackars syster lyssna på mitt nervösa babbel inför operation. Somnade sent och sov oroligt...

Sen var den stora dagen här!
Syrran skjutsade mig till kliniken och de tog emot mig direkt även fast jag var tidig.
Jag fick träffa en sköterska och hon skrev in mig, fyllde i lite papper osv. Efter det fick jag träffa min kirurg. Han gick igenom lite om operation och ritade på min mage. Sen fick jag även träffa narkosläkaren som hade lite frågor och information.
Vid det här laget var jag skapligt nervös ..
Efter en stund kom narkossköterskan o hämtade mig för att gå till operationslokalen. Väl uppe på operationsbordet låg jag nästan o skakade av nervositet. Men de jobbade snabbt. På med en kanyl, kollade blodtrycket. Jag skulle få ett starkt smärtstillande medel som jag skulle bli lite go av... Men jag fick en mask över mun o näsa o efter typ ett halvt djupt andetag sov jag... ZzZZZzzzzZZzzz....

På uppvaket vaknade jag av att jag frös som en galning. Fick snabbt hjälp med det då de hade nån slang med varm luft som de stoppade in under täcket. Jag mådde oförskämt bra efter op. Ingen illamående och jag var snart uppe på toan. Ingen yrsel heller.
Sen blev jag skjutsad till mitt rum. Resten av kvällen hände det inte så mycket mer. De kom med lite smärtstillande och penicillin. Fick in lite mat.
Jo, jag fick ta en spruta på mig själv. Riktigt läskigt då jag aldrig gjort det förut. Just innan man vet hur det känns. Måste man ta i? Går det lätt? Är inte spruträdd, men att ta på sig själv!! Men det gick bra. Kvällens spruta kommer gå lättare :)

Idag blev det lite info om mediciner o lite annat, vi provade ut en gördel och framför allt....jag fick se resultatet. Det finns inte ord, vilken känsla!! ALLT fluff är borta och jag har en PLATT mage!! Var tvungen att gråta en skvätt.... Vilken lycka!!

Sen fick jag packa ihop o åka hem... Resan på dryga två timmar gick bra. Har egentligen inte haft så ont än så länge. Det spänner o drar mest. Men komma i o ur sängen är lite bökigt :)

Mamma håller mig sällskap och hjälper till med lite praktiskt de första dagarna...

Bilder återkommer jag med när det finns nått att visa...

Nu är det dags för lite vila!

PP-fri vecka och tid för operation

Ja i lördags var det äntligen dags att få träffa plastikkirurgen som ska göra min mage fin igen. Spänd, förväntansfull och nervös åkte jag in till stan för en konsultation.
Hela mötet gick bra. Han gav ett lugnt och seriöst intryck. Trevlig och lättpratad. Han berättade om operationen och jag fick svar på mina frågor.
Och sist men inte minst. Jag har fått ett operationsdatum!! Whiiii!
Måndagen den 21 oktober!

Min underbara syster har tagit ledigt från jobbet och ska följa med mig upp till Stockholm. Vi åker upp redan på söndag morgon för att turista lite och passa på att träffa några vänner. Om jag överhuvudtaget fungerar den dagen. Kommer troligen vara gräsligt nervös.
Mycket tankar kretsar kring operation som ni förstår. Jag bombarderar min omgivning med mitt tjat, oro, allvarliga komplikationer, hysteriskt skämtsamma komplikationer. Fast de kommer nog mest från mina kära kollegor. De mest hysteriska skämten bör inte ens skrivas ner. Men det lättar upp lite oro.

Den här veckan "firar" jag med pp-fri vecka. Jag slog ett nytt rekord i helgen. Vågen visade på 76,9kg. Det firar jag med att släppa på kontrollen en vecka. MEN för den skull försöker jag att inte flippa ur, utan det ska vara under kontrollerade former såklart.
På måndag är det pp och fokus som gäller fram till operation, för att lite undantag den 12 oktober då jag ska ha födelsedagsfest här hemma med goda vänner. En sista fest med magfluffet...

Jag funderar på att skapa en ny blogg där jag skriver nån typ av dagbok om min bukplastik. Inför operation och efter. Jag vet ju själv hur intressant det varit att följa andra, både när det gäller viktresor och tiden efter en bukplastik(mående, smärta, läkning osv).
Men samtidigt så går ju operation hand o hand med denna blogg?
Viktresa (45kg) och slutdestination (bukplastik).
Får klura på det nån vecka till....

Ha det fint!

Kram

Min godisskål i köket....

Bukplastik

Det är nära nu...

Har ju skrivit om det redan för flera år sen, men efter en del omständigheter har det ännu inte blivit av. Men nu lurar den runt hörnet!

Jag blev uppsatt på väntelista i slutet på januari...och sen har jag väntat o väntat o väntat. I slutet på maj hörde de av sig. De hade fått ett återbud och hade en ledig operationstid dagen efter!! Jag klarade inte det. Vare sig psykiskt eller praktiskt. Full förståelse från dom. Tack!
I början på juni fick jag förfrågan om jag kunde tänka mig operation i Stockholm istället. Då skulle det gå mycket snabbare. Jag skulle få komma upp till Stockholm och träffa kirurgen redan innan semestern och sen troligen opereras i augusti. Sen har jag väntat o väntat o väntat o väntat.... I helgen som var bestämde jag mig för att ringa/maila och fråga om de glömt bort mig.
Måndag eftermiddag ringde de från Stockholm. Min remiss hade varit på villovägar och dykt upp först nu hos dom. De bad om ursäkt o skulle nu snabba sig på...

Så nästa helg ska jag träffa kirurgen som ska operera mig och sen kommer jag troligen få en operationstid ganska fort.
Whiiii! Jag är lika förväntansfull som jag är livrädd. Mycket snurrar i huvet. Narkos, komplikationer, smärta... Tre ord som kan rymma så mycket funderingar :)

Men det är bara att låta det ske. Jag måste göra det då magfluffet är ett hinder för mig i vardagen. Både psykiskt och fysiskt.

Så nu är det fokus på vikten de luxe. Jag håller deras krav på max 79kg i dagsläget, men vill ha lite mer marginal.
76-77kg på operationsdagen är mitt mål. Håll tummarna för att jag fixar det!

Kram

Semesterkilona är borta för den här gången!

Ja, jag lär väl möta dom igen nästa år, eller kanske redan i jul.... ;) Det hör liksom till på nått sätt. Det viktiga är ju att man sätter stopp innan det gått för långt. Det misstaget har jag gjort såååå många gånger tidigare i mitt liv.

Men nu är de iaf borta och jag har återigen hamnat under målvikt. Med hela 2hekto.
Nu ska jag köra Viktväktarnas jämnviktsveckor till jag tror mig ha koll på hur mycket jag kan äta för att hålla vikten. Har ju haft problem med det. Syns ganska tydligt i den här bloggen om man blickar bakåt ;)

Från semesterfluff till målvikt:
8 aug: 82,3kg (på semestern var jag nära 85kg-strecket....!!!)
16 aug: 80,6kg
23 aug: 79,4kg
30 aug: 79,6kg (+0,2kg)
6 sep: 78,8kg

Målvikt: 79kg. Eller egentligen är väl 79kg min maxgräns. Mitt mål är att vara nånstans mellan 76-79kg, men har en tendens att pressa mot maxvikten hele ti´n. Så är det när man gillar mat & godis! :D

Bara att kämpa på!!

Ha en fin helg i sensommarvärmen!! Visst är det härligt!?!