Är detta verkligen jag?

Ja, hon till vänster...
Både ja och nej.
Jag till vänster är trött och sliten. Jag mår inte alls bra psykiskt. Jag var en stor soffpotatis som tyckte livet var rätt så tråkigt. Min bästa vän var godis, fel mat och cigaretter...
Liten överdrift kanske, men lite så var det..

Jag till höger är pigg och glad. Depressioner är som bortblåsta och jag tycker livet är en fest. Min bästa vän är god mat, lite godis ibland och jag har bytt ut ciggen mot träning och motion.
Här stannar jag kvar livet ut. Skulle jag få för mig nått annat så sparka mig på smalbenen o få mig att vakna upp....

Min son sa till mig när han såg den här bilden "Fan morsan, jag kommer knappt ihåg den tiden. Fan vad duktig du har varit"
Lite så är det. Det enda "beviset" jag har är gamla bilder.
Men samtidigt så finns det "tjockis-tänk" kvar i huvet.
Jag tar för stora storlekar på kläder när jag ska prova, jag tänker "håller den här nu?" när jag ska sätta mig ner nånstans osv.
Ja, sen finns ju magen o lite annat löst sladder som påminner lite...

Men i det stora, så har jag rent krasst fått ett nytt liv. Både skalet och insidan ser annorlunda ut och jag har fått ett helt nytt tänk...