Bukplastik och julfirande....

Ja, jag ska väl göra en liten uppdatering nu när det börjar hända saker...

Under ett par månaders tid har jag tappat fokus helt från min viktminskning.
Min främsta ursäkt: Kärleken har kommit o hälsat på och det i sin tur har lett till mycket mys, godis, god mat, vin och i princip ingen träning. Men OJ vad jag har njutit av tillvaron... =)
Men tyvärr så visade det sig på vågen....poff, så hade jag gått upp några kilo!
För ganska exakt en vecka sen så satte jag ner foten och jag sa både till mig själv och min nya kärlek att jag MÅSTE ändra på mitt beteende. Jag har ju för sjutton ett mål att uppnå innan min bukplastik... Veckan innan hade jag fått brev från plastikkirurgen att jag kommer bli förflyttad till ett annat sjukhus eftersom det börjar dra ut på tiden. Det stod även att "förhoppningsvis blir det en operation inom överskådlig framtid". Just då stoppade jag huvudet i sanden tillsammans med dåligt samvete. Men....förra söndagen slutade jag gömma mig.
Räkna points och komma igång med träningen igen! Punkt!
I måndags bodde jag på gymmet och jag dammade fram min excelfil som jag använder när jag räknar points.
Motivationen låg på topp!

I onsdags ringde de från kirurgen. De ville veta min nuvarande vikt och om jag rökte. Mycket mycket pinsamt att tala om att jag vägde 88,5kg! Jag hade ju i mars lovat att gå ner till 82kg fram till op!!
Jag frågade om det var klart när jag skulle opereras. Jodå, nångång v49-50!!
Hoppsan! Panik alltså. 7,5kg för mycket och bara några veckor kvar!!
Men med blåslampa i rumpan funkar jag tydligen bäst. Oj vad jag har legat i hårdträning i veckan. Konditionsträning varje dag på både motionsband och crosstrainer och styrketräning varannan dag.

Jag vägde 88,5kg(pinsamt) i onsdags och idag väger jag 86,0kg. Hinner jag ner till 82kg? Kanske, kanske inte. Men jag vet att jag kommer göra mitt bästa och åtminstone vara i närheten...

När det gäller själva operationen så känns det så jäkla overkligt. Jag får lite panik emellanåt. Tänker främst på smärtan, hur orörlig kommer jag bli och hur länge? Komplikationer? Hur kommer det kännas när bihanget/degklumpen är borta?

Julfirandet är jag inte särskilt orolig över. Jag har den lyxen att jag åker hem till mamma och dukat bord. Brukar inte julstöka särskilt mycket alls här hemma eftersom vi aldrig är hemma. Det skulle väl vara att jag har så ont att jag inte kan njuta av julmaten... =)

Håll en tumme för mig nu så jag klarar mitt viktmål och att operationen kommer gå lysande utan komplikationer osv...