Dags att ta tag i livet igen..

Nytt år, nya utmaningar!

Men först en tillbakablick...
Nu är det snart två år sen jag började mitt livs resa. Det bästa jag nånsin gjort.
Egentligen så påbörjade jag nog min resa redan när min pappa gick bort september-07.
Han dog vid 62års ålder. Han hade genom hela livet rökt, varit överviktig och rört på sig minimalt. Precis så levde jag oxå. Ville jag dö lika tidigt som han? Nej!
Dags att göra nått alltså.
Jag gjorde ett försök genom att börja på viktväktarna i oktober-07. Men jag var inte redo mentalt.
Hela vintern och våren mådde jag rätt så dåligt. Både fysiskt och psykiskt. Kände mig uppgiven. Men sommaren-08 bestämde jag mig, med en nalkande 40årskris i sikte (skulle fylla 40år i oktober), JAG SKULLE SLUTA RÖKA!!
Om jag nu inte kunde gå ner i vikt, så kan jag väl åtminstone sluta röka och bli av med en livsfarlig last.
Jag bestämde datum. Jag fyllde 40år på en torsdag men tänkte att det vore dumt att sluta precis innan helgen och en ev födelsedagsfest. Så datumet fick bli en måndag. Punkt.
Under några månader så försökte jag förbereda mig mentalt. Jag fimpade den 13 oktober 2008.
Tyvärr så kan jag inte stoltsera med "inte ett enda bloss". Det har hänt vid några tillfällen att jag tagit några bloss. DUMHETER som jag ska sluta med genast!

Och för snart två år sen (9 januari) så följde jag med min kompis till viktväktarna. Inte särskilt motiverad, varför skulle jag lyckas denna gången? Jag hade varit med ett antal gånger, gått ner ett gäng kilon (7-10kg)men sen tröttnat. Men jag följde med och räknade mina points och gick ner runt 1,5kg första veckan.
Jag och min kompis pratade om att starta en blogg där några utvalda kunde läsa. Kanske kunde det motivera? Just att skriva av sig tankar och funderingar, mot- och medgångar?
Jag startade bloggen och satte mig ner och funderade på vad jag gjort för fel alla andra gånger som jag misslyckats. Svaret var rätt givet; Sluta bada i självömkan och tyck inte synd om dig själv! Det har nog varit min viktigaste insikt. Det är verkligen inte synd om mig och har aldrig varit.
Jag jobbade grymt mycket med mental träning, att tänka positivt och hitta inspiration och TRO PÅ MIG SJÄLV!! Inspirationen fick jag genom att läsa andras bloggar om deras viktbloggar och att leta goda och nyttiga recept.
Jag läste och kommenterade andras viktbloggar och fick egna läsare till min blogg. DET var verkligen en inspiration!!
Så ett jättetack till alla mina läsare!

Och nu sitter jag här...efter jul & nyårshelgen och känner att det är dags att tag tag i mitt liv igen.
Jag känner på mina byxor att det är lite tajt, men jag vågar inte ställa mig på vågen.
Jag har i princip stått stilla i vikt, med lite upp- och nedgångar, under hela 2010. Men de senaste veckorna har jag nog svullat lite väl mycket och det har nog satt sina spår.
Dags att sätta fart alltså!!
Nu ska jag under 80kg!
Den aktuella vikten återkommer jag med när jag har ställt mig på vågen. Tror inte jag är mentalt förberedd på att se eländet så jag avvaktar några veckor. Fegis? Japp ;)

När det gäller bukplastiken så har jag insett att det inte kommer bli något förrän tidigast i höst. OM det nu kan bli en operation överhuvudtaget. De kom på att min navelbråcksoperation för ett antal år sen kan komplicera det hela. så troligen hade jag blivit hemskickad från den planerade operationen jag skrivit om tidigare i bloggen.
Men vi får se vad som händer. En dag i taget och det största fokuset just nu är på viktminskningen.

Nu kör vi!!

Ja och jag har tänkt sparka liv i den här bloggen......igen ;) Jag har ju sagt det förr, men nångång ska jag väl lyckas med det oxå?

Kram på er! <3