Varför? Jag vill ju inget hellre än att vara smal och få några år extra i det här livet. Det är ju faktiskt en STOR hälsofara att ha dessa extrakilona. Men lika förbaskat tappar jag motivationen....
Jag har en tanke, en fundering, en lösning?? Kan det bero på min självkänsla? Kan det bero på alla ursäkter jag är expert på att plocka fram.
Jag menar, jag är verkligen expert på att trampa på mig själv och hitta ursäkter till den där chokladbiten, till den där godispåsen.
Jag vill inte skriva ner alla dåliga tankar och alla dåliga ursäkter för jag tänkte börja med att slå ihjäl dom. Inte ge dom extra liv i text....
Istället skriver jag
-Jag duger som jag är!
-Jag är bra!
-Jag klarar det här!
-Jag kan!
-Jag ska följa kostprogrammet ALLA dagar i veckan, även när det är onsdag kväll
-Jag får äta godis, men det ska vara planerat
Sådärja, det var det som självkänsla och ursäkter. Den biten kan man klara genom att ändra sitt tänkande. Det kräver inget fysiskt.
Sen kommer vi till nästa del. Planering.
Jag vet ju att planering är väldigt viktigt för att lyckas, för att inte ramla i fällorna.
Men jag är lat....det är smidigt att slå numret till pizzerian. Det är smidigt att ta ett par mackor....istället för att planera, handla och göra veckoinköp och matsedel.
Nu är entusiasmen och motivationen är på topp är det inga problem med planeringen. Men hur sjutton ska jag göra sen? Hur sjutton ska jag få det till en vana?
Mental träning här oxå?
Får klura lite på den....
Och du säger att du inte skriva ner ngt bra...
SvaraRaderaDet här var ju skitbra helt enkelt!!
Så klockrent.
Jag kopierar och klistrar in i min blogg...HAHA