Ja, jag kikar in här en sväng iaf. Sen får vi se vart det tar vägen...
Jag står fortfarande och stampar på samma, samma ställe sen i julas. En sanning med modifikation. På jobbet kallar de mig numera för "Jojo" eftersom jag pendlar 4-5-6kg upp o ner.
Hade en gästbesök av LCHF i mitt hem i början på året och trivdes nog rätt bra med den feta maten. Äggröra med vispgrädde till frukost var riktigt lyxigt. Vikten rasade i början, sen började jag gå upp igen. Funkade inte på mig alltså. Jag kunde nog inte helt enkelt känna efter när det det var lagom att sluta äta.
Sen saknade jag vissa kolhydrater nått gryyyyymt!
Sen dess har jag gjort lite halvhjärtade försök med Viktväktarna. Eller, egentligen var det helhjärtat när jag körde igång, men föll rätt fort in i gamla gängor igen...
Nu börjar jag bli ganska trött på mig själv.... fasligt trött, jävligt trött. När ska jag ta mig i kragen på allvar??
Så när jag läste att
Lisa ska ta sina sista kilon så tänkte jag helt enkelt följa med henne på vägen... =)
Jag startade min viktresa på 120kg (maxvikt 124kg) och slutade på 84kg på drygt ett år(feb -10), 36kg.
Nu skulle jag tro att jag ligger o pressar straxt under 90kg-strecket. Vill inte ställa mig på vågen....än.
Det är ju ingen "katastrof". Jag har hållt vikten hyfsat och är otroligt glad över det...
Nu ska jag ner till 80kg (bmi 25,2). Det är egentligen liiiite för mycket för min 178cm, normalvikt är ju max bmi25. Men jag tror ändå att jag kommer vara väldigt nöjd när jag väger 80kg ändå. Jag börjar ju komma upp i åren och efter min misshandel av kroppen med alldeles för många kilon så har ju huden inte blivit fastare direkt ;) Lite hull måste få fylla ut det värsta sladdret....
Ett första mål kanske?
Det är midsommar om 3½ vecka. ska jag våga satsa på minus 4kg tills dess?
Jag vågar!!
Vägdagen kommer nog få bli på måndagar och första vägningen kommer bli nästa måndag. Måste förbereda mig mentalt på det fasansfulla ögonblicket då jag ställer mig på vågen....
Kram