Varför?

Åse på www.56kilo.se ställde dessa frågor när det gäller viktminskning:

Vad längtar ni till?
Varför vill ni gå ner i vikt?
Hur tror ni att ni kommer leva med er nya kropp?
Vad kommer ni göra då som ni inte vill/kan göra nu?

Och här kommer mitt svar....


Min främsta anledning till min viktminskning är HÄLSAN!
Jag har inga sjukdomar i dagsläget, men är ganska säker på att jag kommer få det om jag inte gör något.
Min pappa dog hösten -07, 62 år gammal. Hans bakgrund; Övervikt, rökare, hjärtinfarkt när han var 50år, bypass op nått år efter. Kärlkramp, en hjärt op till när han var 60, diabetes. Rent krasst blev det hans död.
Vill jag gå samma väg? Nej.

Kort efter hans död så började min syster på Vikväktarna för att bli av med sina gravkilo (pappa hann träffa sitt "nya" barnbarn i 5 veckor).
Jag följde med henne och det gick trögt. Jag gick ner ca 8kg, men jag fick kämpa och hade ingen motivation alls och helt fel tänk, "stackars mig som måste banta hela livet". Det blev jul och efter det var det kört... Jag orkade inte.

I höstas fyllde jag 40år. Efter många försök att gå ner i vikt utan att lyckas så bestämde jag mig för att sluta röka. Då skulle jag iaf bli av med den hälsofaran.
Det gick över förväntan. Jag slutade den 13 oktober och i december var jag oxå fri från nikotinersättningen. Underbart!

Jag var stolt över att jag hade lyckats med det. Men fortfarande mådde jag väldigt dåligt av min vikt. Både psykiskt och fysiskt.
Tankarna att försöka med VV igen fanns där hela tiden, men jag hade ingen ork. 45kg, usch vad mycket. Det kommer inte gå ändå... Ett misslyckande till osv osv..
Mycket tankar snurrade runt pappa och hans sjukdom....ska jag gå samma väg....

Straxt före jul frågade en kompis mig om jag skulle följa med henne till Viktväktarna. Hade ingen lust alls, men ok efter jul....kanske.

Den 7 januari följde jag med min kompis och då började min resa och den är dokumenterad i denna blogg och den här gången VET jag att jag kommer resa fram till mål.
För min egen skull, för min hälsa, för mina barn, nära och kära och för min pappas skull.

Jag älskar min pappa. Jag är pappas flicka och kommer alltid vara det. Jag önskar att han fått vara med många år till.

Det yttre blir som en bonus. Såklart längtar jag efter att få se mig smal. Redan nu är det ju jättemotiverande att se centimetrarna försvinna. Storlekarna minska. Alla kommentarer som jag börjar få nu... Jättekul!
Jag längtar efter att kunna röra mig "normalt". Att kunna gå uppför mina trappor utan att flåsa som en gris.
Orka med vardagslivet....få mer energi. Må bättre.

Jag kommer LEVA med min nya kropp. Jag märker redan att jag mår mycket bättre. Är gladare och piggare.

När jag är i mål så ska jag springa spåret. Jag har alltid hatat att springa, men idag kan jag inte springa så bara för att jag kan det då så ska jag göra det. Fast bara en gång.
Jag ska köpa en bikini.

Men som sagt, HÄLSAN är prio ETT för mig

Och ett JÄTTETACK till Pernilla som släpade iväg mig till VV! KRAM!!