Sorgen och saknaden är numera inte konstant, men det rinner över mig o jag får mina stunder av tårar och oerhörd saknad. Just det där att inte kunna berätta, inte kunna visa.
Min faster sa till mig igår.."tänk om Kalle kunde se dig nu när du varit så duktig med din viktminskning!" Tanken har slagit mig flera gånger och jag har berättat för honom många gånger när jag hälsat på vid hans grav.
På nått vis intalar jag mig att han ser. Han vet. Jag vill att det ska vara så för det känns lättare...
Jag ska straxt ge mig iväg och köpa blommor som jag kan sätta på hans grav idag. Sätta mig där en stund och filosofera och prata...och säkert gråta en skvätt oxå.
Här är jag och min pappa för längesen och han gör det han gjorde mycket och ofta.....kramas!
Saknar dig!!
Kan berätta att din pappa faktiskt ÄR med dig, men du är inte öppen att se det. Min mamma har mer eller mindre flyttat hem till oss har jag fått veta - hon avled 2006. Och hon finns hos oss. Alltid.
SvaraRaderaSå din pappa vet - och han är jätteglad!
Han ser..
SvaraRadera:)