Pastasallad Provencale
6port - 9 points/port
1pkt pasta - 24 points (duoval)
1pkt (200g) Pärssons rökta kalkon - 4 points
1ask cocktailtomater - 0 points
1 röd lök - 0 points
2 saltgurkor á 45g (ca 15 skivor) - 1 points
Valfri sallad
1 flaska Knorr Dinner sauce Provencale - 24 points
Koka pastan enligt förpackningen. Skölj den i durkslaget så den blir ljummen/kall.
Skär kalkonen i små bitar, dela cocktailtomaterna i halvor och skiva saltgurkan. Skär sallad. Lägg allt i en skål.
Lägg i pastan och häll i Knorr såsen. Rör om. Klart!
Är inte den pointssnålaste rätten kanske, men oh vad gott! =)
onsdag 5 januari 2011
tisdag 4 januari 2011
Dags att ta tag i livet igen..
Nytt år, nya utmaningar!
Men först en tillbakablick...
Nu är det snart två år sen jag började mitt livs resa. Det bästa jag nånsin gjort.
Egentligen så påbörjade jag nog min resa redan när min pappa gick bort september-07.
Han dog vid 62års ålder. Han hade genom hela livet rökt, varit överviktig och rört på sig minimalt. Precis så levde jag oxå. Ville jag dö lika tidigt som han? Nej!
Dags att göra nått alltså.
Jag gjorde ett försök genom att börja på viktväktarna i oktober-07. Men jag var inte redo mentalt.
Hela vintern och våren mådde jag rätt så dåligt. Både fysiskt och psykiskt. Kände mig uppgiven. Men sommaren-08 bestämde jag mig, med en nalkande 40årskris i sikte (skulle fylla 40år i oktober), JAG SKULLE SLUTA RÖKA!!
Om jag nu inte kunde gå ner i vikt, så kan jag väl åtminstone sluta röka och bli av med en livsfarlig last.
Jag bestämde datum. Jag fyllde 40år på en torsdag men tänkte att det vore dumt att sluta precis innan helgen och en ev födelsedagsfest. Så datumet fick bli en måndag. Punkt.
Under några månader så försökte jag förbereda mig mentalt. Jag fimpade den 13 oktober 2008.
Tyvärr så kan jag inte stoltsera med "inte ett enda bloss". Det har hänt vid några tillfällen att jag tagit några bloss. DUMHETER som jag ska sluta med genast!
Och för snart två år sen (9 januari) så följde jag med min kompis till viktväktarna. Inte särskilt motiverad, varför skulle jag lyckas denna gången? Jag hade varit med ett antal gånger, gått ner ett gäng kilon (7-10kg)men sen tröttnat. Men jag följde med och räknade mina points och gick ner runt 1,5kg första veckan.
Jag och min kompis pratade om att starta en blogg där några utvalda kunde läsa. Kanske kunde det motivera? Just att skriva av sig tankar och funderingar, mot- och medgångar?
Jag startade bloggen och satte mig ner och funderade på vad jag gjort för fel alla andra gånger som jag misslyckats. Svaret var rätt givet; Sluta bada i självömkan och tyck inte synd om dig själv! Det har nog varit min viktigaste insikt. Det är verkligen inte synd om mig och har aldrig varit.
Jag jobbade grymt mycket med mental träning, att tänka positivt och hitta inspiration och TRO PÅ MIG SJÄLV!! Inspirationen fick jag genom att läsa andras bloggar om deras viktbloggar och att leta goda och nyttiga recept.
Jag läste och kommenterade andras viktbloggar och fick egna läsare till min blogg. DET var verkligen en inspiration!!
Så ett jättetack till alla mina läsare!
Och nu sitter jag här...efter jul & nyårshelgen och känner att det är dags att tag tag i mitt liv igen.
Jag känner på mina byxor att det är lite tajt, men jag vågar inte ställa mig på vågen.
Jag har i princip stått stilla i vikt, med lite upp- och nedgångar, under hela 2010. Men de senaste veckorna har jag nog svullat lite väl mycket och det har nog satt sina spår.
Dags att sätta fart alltså!!
Nu ska jag under 80kg!
Den aktuella vikten återkommer jag med när jag har ställt mig på vågen. Tror inte jag är mentalt förberedd på att se eländet så jag avvaktar några veckor. Fegis? Japp ;)
När det gäller bukplastiken så har jag insett att det inte kommer bli något förrän tidigast i höst. OM det nu kan bli en operation överhuvudtaget. De kom på att min navelbråcksoperation för ett antal år sen kan komplicera det hela. så troligen hade jag blivit hemskickad från den planerade operationen jag skrivit om tidigare i bloggen.
Men vi får se vad som händer. En dag i taget och det största fokuset just nu är på viktminskningen.
Nu kör vi!!
Ja och jag har tänkt sparka liv i den här bloggen......igen ;) Jag har ju sagt det förr, men nångång ska jag väl lyckas med det oxå?
Kram på er! <3
Men först en tillbakablick...
Nu är det snart två år sen jag började mitt livs resa. Det bästa jag nånsin gjort.
Egentligen så påbörjade jag nog min resa redan när min pappa gick bort september-07.
Han dog vid 62års ålder. Han hade genom hela livet rökt, varit överviktig och rört på sig minimalt. Precis så levde jag oxå. Ville jag dö lika tidigt som han? Nej!
Dags att göra nått alltså.
Jag gjorde ett försök genom att börja på viktväktarna i oktober-07. Men jag var inte redo mentalt.
Hela vintern och våren mådde jag rätt så dåligt. Både fysiskt och psykiskt. Kände mig uppgiven. Men sommaren-08 bestämde jag mig, med en nalkande 40årskris i sikte (skulle fylla 40år i oktober), JAG SKULLE SLUTA RÖKA!!
Om jag nu inte kunde gå ner i vikt, så kan jag väl åtminstone sluta röka och bli av med en livsfarlig last.
Jag bestämde datum. Jag fyllde 40år på en torsdag men tänkte att det vore dumt att sluta precis innan helgen och en ev födelsedagsfest. Så datumet fick bli en måndag. Punkt.
Under några månader så försökte jag förbereda mig mentalt. Jag fimpade den 13 oktober 2008.
Tyvärr så kan jag inte stoltsera med "inte ett enda bloss". Det har hänt vid några tillfällen att jag tagit några bloss. DUMHETER som jag ska sluta med genast!
Och för snart två år sen (9 januari) så följde jag med min kompis till viktväktarna. Inte särskilt motiverad, varför skulle jag lyckas denna gången? Jag hade varit med ett antal gånger, gått ner ett gäng kilon (7-10kg)men sen tröttnat. Men jag följde med och räknade mina points och gick ner runt 1,5kg första veckan.
Jag och min kompis pratade om att starta en blogg där några utvalda kunde läsa. Kanske kunde det motivera? Just att skriva av sig tankar och funderingar, mot- och medgångar?
Jag startade bloggen och satte mig ner och funderade på vad jag gjort för fel alla andra gånger som jag misslyckats. Svaret var rätt givet; Sluta bada i självömkan och tyck inte synd om dig själv! Det har nog varit min viktigaste insikt. Det är verkligen inte synd om mig och har aldrig varit.
Jag jobbade grymt mycket med mental träning, att tänka positivt och hitta inspiration och TRO PÅ MIG SJÄLV!! Inspirationen fick jag genom att läsa andras bloggar om deras viktbloggar och att leta goda och nyttiga recept.
Jag läste och kommenterade andras viktbloggar och fick egna läsare till min blogg. DET var verkligen en inspiration!!
Så ett jättetack till alla mina läsare!
Och nu sitter jag här...efter jul & nyårshelgen och känner att det är dags att tag tag i mitt liv igen.
Jag känner på mina byxor att det är lite tajt, men jag vågar inte ställa mig på vågen.
Jag har i princip stått stilla i vikt, med lite upp- och nedgångar, under hela 2010. Men de senaste veckorna har jag nog svullat lite väl mycket och det har nog satt sina spår.
Dags att sätta fart alltså!!
Nu ska jag under 80kg!
Den aktuella vikten återkommer jag med när jag har ställt mig på vågen. Tror inte jag är mentalt förberedd på att se eländet så jag avvaktar några veckor. Fegis? Japp ;)
När det gäller bukplastiken så har jag insett att det inte kommer bli något förrän tidigast i höst. OM det nu kan bli en operation överhuvudtaget. De kom på att min navelbråcksoperation för ett antal år sen kan komplicera det hela. så troligen hade jag blivit hemskickad från den planerade operationen jag skrivit om tidigare i bloggen.
Men vi får se vad som händer. En dag i taget och det största fokuset just nu är på viktminskningen.
Nu kör vi!!
Ja och jag har tänkt sparka liv i den här bloggen......igen ;) Jag har ju sagt det förr, men nångång ska jag väl lyckas med det oxå?
Kram på er! <3
fredag 26 november 2010
Skäms fortfarande
....och inatt på jobbet har ångesten drabbat mig emellanåt.
Hur kan man vara så jäkla k o r k a d??
En sån här operation borde väl peppa och sporra nått grymt när det är just magen som jag har störst "problem" med båda psykiskt och fysiskt?
Det ska ju inte vara så svårt att gå ner de där sista?
Jävla demoner, jävla mig som stoppat huvet i sanden, som har tappat fokus.
Men, jag får vara glad över att jag ändå har lyckats hålla vikten någorlunda under ett års tid. Och jag får vara glad över den resa som jag faktiskt har gjort.
Jag mår toppen både fysiskt och psykiskt (förutom magen) och jag har gjort en jätteresa med mig själv på många sätt. Bara positiva.
En bukplastik är lite som en slutstation. Det är det sista som "suddar bort" den tjocka Anneli som inte alls mådde bra.
Jag kommer fixa detta. Inser att det kommer ta en liten tid innan jag kan förlåta mig själv och sluta skämmas. Men det är nog egentligen bara bra, för det hjälper mig att fokusera (så dags nu liksom? - ironi).
Julen knackar ju på dörren här snart. Julafton är bästa dagen på hela året. Det förknippas med mycket värme och kärlek. Mys med nära & kära.
Mycket godsaker som lockar är det ju oxå, men jag kommer fokusera och räkna points fram till julhelgen. Lyxa lite lagom under julafton och juldagen, sen är det fokus och points som gäller igen.
Jag fixar detta!!
Hur kan man vara så jäkla k o r k a d??
En sån här operation borde väl peppa och sporra nått grymt när det är just magen som jag har störst "problem" med båda psykiskt och fysiskt?
Det ska ju inte vara så svårt att gå ner de där sista?
Jävla demoner, jävla mig som stoppat huvet i sanden, som har tappat fokus.
Men, jag får vara glad över att jag ändå har lyckats hålla vikten någorlunda under ett års tid. Och jag får vara glad över den resa som jag faktiskt har gjort.
Jag mår toppen både fysiskt och psykiskt (förutom magen) och jag har gjort en jätteresa med mig själv på många sätt. Bara positiva.
En bukplastik är lite som en slutstation. Det är det sista som "suddar bort" den tjocka Anneli som inte alls mådde bra.
Jag kommer fixa detta. Inser att det kommer ta en liten tid innan jag kan förlåta mig själv och sluta skämmas. Men det är nog egentligen bara bra, för det hjälper mig att fokusera (så dags nu liksom? - ironi).
Julen knackar ju på dörren här snart. Julafton är bästa dagen på hela året. Det förknippas med mycket värme och kärlek. Mys med nära & kära.
Mycket godsaker som lockar är det ju oxå, men jag kommer fokusera och räkna points fram till julhelgen. Lyxa lite lagom under julafton och juldagen, sen är det fokus och points som gäller igen.
Jag fixar detta!!
torsdag 25 november 2010
Så det kan gå....
Är så förbannad och besviken på mig själv...
Hade telefontid med läkaren idag. Jag hade förberett med en massa frågor.
Hon frågade vad jag vägde. För mycket.
Det blir ingen operation. Punkt.
Tillbaks på ruta ett.
Men jag ger inte upp. Ska skämmas, bara förbannad och ledsen nån timme eller kanske hela dagen. Sen tar jag nya tag.
Nått ska man väl lära sig av sina missat oxå antar jag?
Det är ju så skrämmande nära. 4,5kg.
Hade telefontid med läkaren idag. Jag hade förberett med en massa frågor.
Hon frågade vad jag vägde. För mycket.
Det blir ingen operation. Punkt.
Tillbaks på ruta ett.
Men jag ger inte upp. Ska skämmas, bara förbannad och ledsen nån timme eller kanske hela dagen. Sen tar jag nya tag.
Nått ska man väl lära sig av sina missat oxå antar jag?
Det är ju så skrämmande nära. 4,5kg.
söndag 21 november 2010
Bukplastik och julfirande....
Ja, jag ska väl göra en liten uppdatering nu när det börjar hända saker...
Under ett par månaders tid har jag tappat fokus helt från min viktminskning.
Min främsta ursäkt: Kärleken har kommit o hälsat på och det i sin tur har lett till mycket mys, godis, god mat, vin och i princip ingen träning. Men OJ vad jag har njutit av tillvaron... =)
Men tyvärr så visade det sig på vågen....poff, så hade jag gått upp några kilo!
För ganska exakt en vecka sen så satte jag ner foten och jag sa både till mig själv och min nya kärlek att jag MÅSTE ändra på mitt beteende. Jag har ju för sjutton ett mål att uppnå innan min bukplastik... Veckan innan hade jag fått brev från plastikkirurgen att jag kommer bli förflyttad till ett annat sjukhus eftersom det börjar dra ut på tiden. Det stod även att "förhoppningsvis blir det en operation inom överskådlig framtid". Just då stoppade jag huvudet i sanden tillsammans med dåligt samvete. Men....förra söndagen slutade jag gömma mig.
Räkna points och komma igång med träningen igen! Punkt!
I måndags bodde jag på gymmet och jag dammade fram min excelfil som jag använder när jag räknar points.
Motivationen låg på topp!
I onsdags ringde de från kirurgen. De ville veta min nuvarande vikt och om jag rökte. Mycket mycket pinsamt att tala om att jag vägde 88,5kg! Jag hade ju i mars lovat att gå ner till 82kg fram till op!!
Jag frågade om det var klart när jag skulle opereras. Jodå, nångång v49-50!!
Hoppsan! Panik alltså. 7,5kg för mycket och bara några veckor kvar!!
Men med blåslampa i rumpan funkar jag tydligen bäst. Oj vad jag har legat i hårdträning i veckan. Konditionsträning varje dag på både motionsband och crosstrainer och styrketräning varannan dag.
Jag vägde 88,5kg(pinsamt) i onsdags och idag väger jag 86,0kg. Hinner jag ner till 82kg? Kanske, kanske inte. Men jag vet att jag kommer göra mitt bästa och åtminstone vara i närheten...
När det gäller själva operationen så känns det så jäkla overkligt. Jag får lite panik emellanåt. Tänker främst på smärtan, hur orörlig kommer jag bli och hur länge? Komplikationer? Hur kommer det kännas när bihanget/degklumpen är borta?
Julfirandet är jag inte särskilt orolig över. Jag har den lyxen att jag åker hem till mamma och dukat bord. Brukar inte julstöka särskilt mycket alls här hemma eftersom vi aldrig är hemma. Det skulle väl vara att jag har så ont att jag inte kan njuta av julmaten... =)
Håll en tumme för mig nu så jag klarar mitt viktmål och att operationen kommer gå lysande utan komplikationer osv...
Under ett par månaders tid har jag tappat fokus helt från min viktminskning.
Min främsta ursäkt: Kärleken har kommit o hälsat på och det i sin tur har lett till mycket mys, godis, god mat, vin och i princip ingen träning. Men OJ vad jag har njutit av tillvaron... =)
Men tyvärr så visade det sig på vågen....poff, så hade jag gått upp några kilo!
För ganska exakt en vecka sen så satte jag ner foten och jag sa både till mig själv och min nya kärlek att jag MÅSTE ändra på mitt beteende. Jag har ju för sjutton ett mål att uppnå innan min bukplastik... Veckan innan hade jag fått brev från plastikkirurgen att jag kommer bli förflyttad till ett annat sjukhus eftersom det börjar dra ut på tiden. Det stod även att "förhoppningsvis blir det en operation inom överskådlig framtid". Just då stoppade jag huvudet i sanden tillsammans med dåligt samvete. Men....förra söndagen slutade jag gömma mig.
Räkna points och komma igång med träningen igen! Punkt!
I måndags bodde jag på gymmet och jag dammade fram min excelfil som jag använder när jag räknar points.
Motivationen låg på topp!
I onsdags ringde de från kirurgen. De ville veta min nuvarande vikt och om jag rökte. Mycket mycket pinsamt att tala om att jag vägde 88,5kg! Jag hade ju i mars lovat att gå ner till 82kg fram till op!!
Jag frågade om det var klart när jag skulle opereras. Jodå, nångång v49-50!!
Hoppsan! Panik alltså. 7,5kg för mycket och bara några veckor kvar!!
Men med blåslampa i rumpan funkar jag tydligen bäst. Oj vad jag har legat i hårdträning i veckan. Konditionsträning varje dag på både motionsband och crosstrainer och styrketräning varannan dag.
Jag vägde 88,5kg(pinsamt) i onsdags och idag väger jag 86,0kg. Hinner jag ner till 82kg? Kanske, kanske inte. Men jag vet att jag kommer göra mitt bästa och åtminstone vara i närheten...
När det gäller själva operationen så känns det så jäkla overkligt. Jag får lite panik emellanåt. Tänker främst på smärtan, hur orörlig kommer jag bli och hur länge? Komplikationer? Hur kommer det kännas när bihanget/degklumpen är borta?
Julfirandet är jag inte särskilt orolig över. Jag har den lyxen att jag åker hem till mamma och dukat bord. Brukar inte julstöka särskilt mycket alls här hemma eftersom vi aldrig är hemma. Det skulle väl vara att jag har så ont att jag inte kan njuta av julmaten... =)
Håll en tumme för mig nu så jag klarar mitt viktmål och att operationen kommer gå lysande utan komplikationer osv...
torsdag 30 september 2010
Jag hinner inte...
...eller oxå kanske det beror på dåligt samvete?
Den främsta anledningen till att jag inte skriver på bloggen är nog att det inte händer så mycket med vikten.
Jag står fortfarande och stampar på samma ställe, 85-86kg. Har skitsvårt att hitta fokus, trots framtida operation där jag har en "krav" som hänger över mig?!
Det största problemet är att jag är nöjd nu, förutom magen.
Jag är månadmedlem på VV, men loggar aldrig in där o jag är inte på några möten. Korkat att betala då kanske? Sååå typiskt mig...
För övrigt så far livet fram. Jag mår toppen, jobbar, tränar, har underbara vänner och jag njuter av hösten för andra året i rad (har tidigare haft jättejobbiga depphöstar).
Det händer ganska mycket runt omkring och bloggen hamnar inte högst upp på listan.
Men....det verkar ändå som jag har hittat en balans när det gäller vikten. Jag tränar ju en hel del och det betyder ju samtidigt att det finns viss mån av plats för utsvävningar ;)
Och då kan man ju undra varför det ska vara så himla svårt att fokusera o ta de sista fem o sen balansera på den vikten....
Jag är rädd att det kommer bli få uppdateringar framöver oxå. Men jag ser när ni kommenterat och när ni frågar något försöker jag svara artigt =)
Om ni vill nå mig på ett mer privat plan så finns jag på Facebook (länk vid sidan om här på bloggen) eller oxå kan ni skicka iväg ett mail till anneli68 (a) gmail.com
Ha en underbart skön höst!
Lite måste man ju fula sig, men den visar på nått sätt hur bra jag mår...
Den främsta anledningen till att jag inte skriver på bloggen är nog att det inte händer så mycket med vikten.
Jag står fortfarande och stampar på samma ställe, 85-86kg. Har skitsvårt att hitta fokus, trots framtida operation där jag har en "krav" som hänger över mig?!
Det största problemet är att jag är nöjd nu, förutom magen.
Jag är månadmedlem på VV, men loggar aldrig in där o jag är inte på några möten. Korkat att betala då kanske? Sååå typiskt mig...
För övrigt så far livet fram. Jag mår toppen, jobbar, tränar, har underbara vänner och jag njuter av hösten för andra året i rad (har tidigare haft jättejobbiga depphöstar).
Det händer ganska mycket runt omkring och bloggen hamnar inte högst upp på listan.
Men....det verkar ändå som jag har hittat en balans när det gäller vikten. Jag tränar ju en hel del och det betyder ju samtidigt att det finns viss mån av plats för utsvävningar ;)
Och då kan man ju undra varför det ska vara så himla svårt att fokusera o ta de sista fem o sen balansera på den vikten....
Jag är rädd att det kommer bli få uppdateringar framöver oxå. Men jag ser när ni kommenterat och när ni frågar något försöker jag svara artigt =)
Om ni vill nå mig på ett mer privat plan så finns jag på Facebook (länk vid sidan om här på bloggen) eller oxå kan ni skicka iväg ett mail till anneli68 (a) gmail.com
Ha en underbart skön höst!
Lite måste man ju fula sig, men den visar på nått sätt hur bra jag mår...
fredag 3 september 2010
En snabbis...
Tiden bara flyyyyger iväg!
Var aldrig på VV i onsdags. Kommer inte ens igår varför nu.... Stresshjärna!
Det har varit lite sisådär med maten denna vecka, men jag tror jag står stilla i vikt.
I helgen var det lite fest med god mat och vin..och i helgen blir det fest igen. Puh!
Efter det hoppas jag att det blir lite lugnare....
Har jobbat övertid på fredagar i rad (gått av fre morgon kl05.45, sovit 3½tim och gått på igen kl13 o jobbat till kl19. Hemma kl20. Slitsamt.
Men idag är jag "LEDIG", ingen övertid eftersom jag jobbar över lite strötimmar under hela veckan.
Det ska firas med en tur till stan o lite shopping om en stund...
Tänkte jag skulle hitta nått att ha på mig till festen imorrn =)
Ha en underbar helg!
Var aldrig på VV i onsdags. Kommer inte ens igår varför nu.... Stresshjärna!
Det har varit lite sisådär med maten denna vecka, men jag tror jag står stilla i vikt.
I helgen var det lite fest med god mat och vin..och i helgen blir det fest igen. Puh!
Efter det hoppas jag att det blir lite lugnare....
Har jobbat övertid på fredagar i rad (gått av fre morgon kl05.45, sovit 3½tim och gått på igen kl13 o jobbat till kl19. Hemma kl20. Slitsamt.
Men idag är jag "LEDIG", ingen övertid eftersom jag jobbar över lite strötimmar under hela veckan.
Det ska firas med en tur till stan o lite shopping om en stund...
Tänkte jag skulle hitta nått att ha på mig till festen imorrn =)
Ha en underbar helg!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)