torsdag 26 februari 2009

Delmål och det stora målet....

Sitter här och funderar på mina mål och drömmer mig iväg och tänker mig som en smal person. Det känns overkligt, kan det bli verklighet?
Jag har inte varit smal sen jag gick på högstadiet, om ens då. Var nog lite "rultig" även då.
Men det var väl först när jag blev sambo som kilona började rusa i höjden och ett antal år av dåligt mående. Dåliga ursäkter? Ja, kanske... Men jag klarade iaf inte att ta hand om eländet och tänka på att äta rätt och det var väldigt väldigt ofta jag tog till tröst i form av choklad och ostbågar.
Kan fortfarande känna det där behovet när jag känner mig lite nere och när jag blivit förbannad på något. Tanken blir direkt "fy fan, nu vill jag ha en stor fet chokladkaka och en påse ostbågar på det!!"
Varför? Varför blandar man in kalorier i sin självömkan, varför kan man inte ta en promenad och gå bort ilska och depp. När jag väl gör det, så vet jag att det hjälper.
Antar att det handlar om hur man värderar sig själv och mental träning.
Många gånger så kunde jag äta godis och tänka....mmm, ät du, du är ju ändå så fet och ful. DET är du värd! Fetknopp!
Hur snällt är det mot sig själv? Fet är jag och var jag...men jag behöver inte nervärdera mig själv.

hmm....börjar sväva iväg nu eller? Skulle ju skriva om delmål =) OCH mitt stora mål.

Jaja.... hur som helst så jobber jag otroligt mycket med mental träning. Jag måste ändra mitt tankesätt.

Mina delmål. Tänkte ventilera med er som läser min blogg.
Jag funderar lite på mina delmål och hur realistiska de är.
Helst skulle jag vilja gå ner alla mina kilo inatt när jag ligger och sover och vakna smal imorrn (fler som haft den tanken?). Men vi kan inte trolla så jag måste sätta upp mina mål och kämpa mig fram till dom.

Jag väger idag 110kg och min målvikt är 75kg, ska alltså gå ner 35kg till.
Min tanke är att jag ska sträva efter att komma under 100kg-strecket till midsommar och vara i mål våren/sommaren 2010.
Det är mina stora delmål. Känns de realistiska? Jag tror det. Följer jag kostprogrammet så borde jag färdig tidigare. Men vill på nått sätt sätta lite marginaler som räknar in mina snedsteg osv.
Men jag kanske borde vara hårdare mot mig själv och sätta snävare mål?

Dela med er av era funderingar. Hur har du gjort? Vad tror du är rätt?

3 kommentarer:

  1. Lär för livet och må gott under tiden!! Det är mitt råd! Min konsulten frågade vad vi har bråttom till? Att bli smala så vi kan äta igen? Det kommer man aldrig kunna...

    Själv är jag en känslomässig ätare, men tränar på att hitta andra saker i stället, att njuta av mat på rätt sätt och att få ett avdramatiserat förhållande till mat. Det lär ta en stund, men när jag är framme är jag både smal och nöjd!

    Jag har varit tjock i många år... om det tar ett till två år att gå ned så är det helt okej!!

    Du är kanonduktig vill jag bara säga också!!!
    Stor PEPPKRAM

    SvaraRadera
  2. Tycker det låter som jättebra mål! Du ska inte vara hårdare mot dej själv, då riskerar det brista förr el senare för att man inte orkar vara så hård.
    I övrigt så håller jag med Marie! Mkt kloka ord från henne.

    Pepp pepp!

    SvaraRadera
  3. Det är alldrig lätt när det gäller vikten och målen. Mina delmål var ju tre kilon åt gången, sedan de sista 15kg har jag tagit lite större.

    Men så viktig för att man ska orka att gå igenom sin viktresa. När jag var 17 år så vägde jag 116kg och gick ner till 70kg det var tungt. Men den största lyckokänslan var att gå under hundra och samma dena resa...

    Jag brukar säga kan jag kan alla.. För jag är den mest hopplösa person i världen till att fullfölja saker =)

    Önskar dig lycka till..

    Kramar om

    SvaraRadera