Jag är som barnen...

....jag lyssnar inte.

Helgen är visserligen inte slut än, men jag kan nog ändå göra en kort sammanfatttning. Den har inte gått i en viktväktares tecken, alls.
Jag får nog tänka om när det gäller att fixa den där "lätta matchen" o gå ner de sista kilona.
Jag är alldeles för avslappnad och tänker gärna "äh, jag hinner ändå" o så tar jag en liten extra bit av den hemgjorda pizzan....där jag redan tänkt samma sak lite tidigare när jag la på osten...."äh, jag hinner, det är gott med ost".
Sen är det ju gott med ett glas rött oxå....

Banne mig! Jag är ju för sjutton inte klar med min resa än! Det är ju inte så här jag planerat de sista veckorna.
Jag ska i mål först, SEN kan jag landa och lära mig att hålla min vikt....

Ska det vara så jäkla svårt?? Fokusera! Jag vill verkligen komma i mål först. SEN kan jag börja äta igen...haha. Förlåt. Jag får det nästan att låta så? Bara jag är i mål, sen jäklar kan jag äta. Det är inte riktigt så min plan ser ut. Men rent psykologiskt vill jag känna att jag är i mål och sen lära mig balansera på målvikt. Jag vill komma till nästa steg....
Hur många gånger har jag inte tjatat om det?

Fokusera!!