-1kg!

Sådärja!
Nu blev det lite mer resultat än förra veckan och jag är NÖJD! =D

Känner att jag behövde ett lite större kliv rent psykologiskt. Även om ALLA minus räknas så är lite större minus extra roliga =)

Nu är det 5kg kvar!

Kassler & Broccoligratäng

4port.
12 ProPoints/port
8,5 points/port

400g kassler (fett bortskuret)
400g kokt pasta (fullkorn)
400g kokt broccoli
1pkt Kelda Four Cheeses (4dl)
1dl(50g) riven ost 31%

Skiva kassler och lägg i botten på en ugnsäker form.
Fördela pastan ovan på och sen även broccolin.
Häll på ostsåsen och strö över den rivna osten.
Gratinera i ugnen, 225 grader i ca 20min

Jättegott och jättesmidigt!

Är detta verkligen jag?

Ja, hon till vänster...
Både ja och nej.
Jag till vänster är trött och sliten. Jag mår inte alls bra psykiskt. Jag var en stor soffpotatis som tyckte livet var rätt så tråkigt. Min bästa vän var godis, fel mat och cigaretter...
Liten överdrift kanske, men lite så var det..

Jag till höger är pigg och glad. Depressioner är som bortblåsta och jag tycker livet är en fest. Min bästa vän är god mat, lite godis ibland och jag har bytt ut ciggen mot träning och motion.
Här stannar jag kvar livet ut. Skulle jag få för mig nått annat så sparka mig på smalbenen o få mig att vakna upp....

Min son sa till mig när han såg den här bilden "Fan morsan, jag kommer knappt ihåg den tiden. Fan vad duktig du har varit"
Lite så är det. Det enda "beviset" jag har är gamla bilder.
Men samtidigt så finns det "tjockis-tänk" kvar i huvet.
Jag tar för stora storlekar på kläder när jag ska prova, jag tänker "håller den här nu?" när jag ska sätta mig ner nånstans osv.
Ja, sen finns ju magen o lite annat löst sladder som påminner lite...

Men i det stora, så har jag rent krasst fått ett nytt liv. Både skalet och insidan ser annorlunda ut och jag har fått ett helt nytt tänk...

Resultat vecka 1

Jaja...det blev väl inte riktigt som jag tänkt mig, -0,6kg
Men det duger =) Det känns mer i kroppen än vad vågen visar...

Nu ska jag trippa ner till gymet och ta ett rejält konditionspass på en timme!

Drama queen

Ja, det är väl lite så jag reagerar när jag blir besviken...
Tjurar ihop och det ploppar upp en massa korkade kommentarer och tankar. Nu har besvikelsen lagt sig och jag har fått tillbaka mitt sans.

Som ni vet så har jag ännu inte nått plastikkirurgens krav på 82kg. När jag har gått ner några kilo till ska jag ringa Vårdlotsen. De har till uppgift att hjälpa patienter med vårdgarantin.
Vill inte ha mina pluskilon ifall de skulle få fart på systemet =)
Jag skulle inte dö om operationen skulle ske i vår, men jag är rädd att det drar ut på tiden ännu mer, så därför vill jag sätta ner foten och hänvisa till vårdgarantin.

TACK för respons och kommentarer och det är jättekul att jag fortfarande har läsare kvar trots mitt långa uppehåll!

Ikväll är det dags för viktväktarmöte. Första veckan är avklarad och den har gått bra. Det blev lite utsvävningar i lördags kväll/natt. Det serverades ostbricka på festen och det blev nattamat. Men inget vin...endast Pepsi Max.
Jag försökte att skriva upp allt i checklistan, jag svettades på dansgolvet några timmar och nattamaten blev mos&korv (bättre än kebab o pommes) så jag tror jag klarade den kvällen hyfsat ändå ;)

Besviken...

Ringde väntelistan idag.
För fem månader sen fick jag beskedet "nämre jul". Idag fick jag beskedet "kanske framåt våren"

Sååå besviken. Det har ju inte hänt nått? Hur lång tid kommer det egentligen att ta?

Jag frågade om vårdgarantin, men det var ingen ide att prata om den för det skulle inte gå snabbare, fick jag till svar.... suck!

Imorrn ringer jag privat plastikkirurg o beställer tid för konslutation. När jag läst på mer om vårdgarantin och samlat kraft ska jag ringa till väntelistan igen.

Badar i lite självömkan idag, men imorrn tar vi nya tag. Alltså, jag badar o vältrar mig i tycka-synd-om-tankar, jag tröstäter inte.

Operationsfunderingar

Jag har så länge jag kan minnas ALLTID haft komplex för min mage. Även när jag var ung och inte hade så mycket övervikt så hade jag en stor mage. Stor och fläskig.
Och i samma takt som överviktkilona kom smygande + två graviditeter så har magen blivit ENORM.
Efter alla år av övervikt och "misshandel" av min kropp så har det satt sina spår. Både psykiskt och fysiskt.
Psykiskt i form av dåligt självförtroende, dålig självkänsla och depression. Fysiskt i form av en stor kropp OCH mage som inte orkat röra på sig. En stor kropp som jag aldrig trivts i, men inte orkat/kunnat göra nått åt... Magen har alltid varit värst...

Nu har jag gått ner ca35kg och jag har fått tillbaka en del självförtroende och självkänsla. Jag styrketränar och motionerar. Depressionen är som bortblåst. Jag har börjat LEVA. En underbar känsla...

Men....magen är kvar. Sitter den sista biten av bättre självkänsla i magen? Kanske, kanske inte.
Det är hur som helst ett jättekomplex fortfarande och jag sitter här o fantiserar om hur "livet efter magen" kommer se ut.
Jag minns inte hur det är med en platt mage. Vet inte ens om jag nånsin haft det? Hur är det att ta på sig ett par snygga jeans utan att maghänget kläms ihop i byxlinningen och det blir svettigt under o kliar...
Hur känns det att kunna hoppa o skutta med löst sittande kläder utan att man måste hålla i magen för att det inte ska göra ont?
Hur kommer det kännas att sitta här i soffan och slippa ha magen i knät?
Overkligt....en dröm? Ja, det känns så. Men det ska bli så spännande att få reda på hur det känns...

Kommer jag bli lyckligare då? Nej, det tror jag inte. Min lycka sitter inte i magen. Jag är redan lycklig. Jag mår bra. Men jag kommer aldrig nånsin trivas med min kropp med den här magen.
Jag är inte ute efter en "perfekt kropp"(hehe, det skulle bli DYYYRT). Jag har andra skavanker som satt sina spår efter år av övervikt, men det är inget jag mår dåligt över. Visst är det sladdrigt o jag har lite för stor kostym och huden blir ju inte direkt spänstigare med åren.. När det gäller magen handlar det inte bara om utseendet(psykiskt) utan även om fysiska hinder.

Det ska bli såååå spännande!